Storstads-stress...

Från att ha bott i Norrland ( eller hmm. mellansverige kan man väl kalla det) har jag nu hamnat mitt i huvudstadens stress. Varje morgon åker jag pendeltåget in till stan. Oftast är det fullt så jag får stå och småträngas de 15 minuter det tar in till stan. Sedan går man likt ett zombi-liknande lemmeltåg från plattformen, ner genom centralen och till tunnelbanan. Där ställer man sig i rulltrappan ( på den högra sidan!) och funderar på hur de människor som svischar förbi en på den vänstra sidan kan springa nerför en rulltrappa utan att snubbla kl 7.45 på morgonen. Helt obegripligt för en som knappt vaknat. Och varför springa överhuvudtaget? Missar man ett tunnelbanetåg så kommer det ett nytt om 5 minuter.
Så för mig som inte stressar som en tok så står jag där på perrongen och försöker vakna till liv. Kanske läser en tidning eller tittar på folk som fösöker tränga sig in på annat tåg. När mitt tåg kommer trängs man in i vagnen och där står man packade som sillar och man försöker hålla i sig i något som helst sitter fast i tåget, och inte i grannen.
Jag åker bara två stationer och sen är jag framme och man hamnar igen i ett lemmeltåg som går ur vagnen och ställer sig i rulltrappat. Förstår fortfarande inte varför folk väljer att GÅ (?!) uppför den långa rulltrappan när man kan bara stå där och följa med.

Nä tacka vet jag att ta det lite lugnt. Det kommer ett tåg till.....

Idag köpte jag dessutom en bok att läsa på tåget. "Brev till samhället " av Erik Ericson. En man som skriver brev till olika myndigheter, företag, etc med diverse förslag och dumma frågor och får de mest roliga svar. Hysteriskt kul! Så ser du nån sitta och fnissa på tunnelbanetåget så kanske det är jag....:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0